Daltonsmorsa

Ja i dag var det dags för utvecklingssamtal på dagis och det gick bra som väntat.
Dalton är väldigt populär på dagis, särskilt bland sina små kompisar. Alla barn vet vem Dalton är och pratar tydligen ofta om honom hemma.

Jag har själv märkt att han är omtyckt av de andra barnen då han ofta får kramar av dem när han kommer på morgonen.
Han leker mycket och på olika sätt med alla barnen. De som är mindre gillar han också att pyssla om lite extra, särskilt en liten flicka som heter Julia.

Allt tycktes vara riktigt bra och de hade som tur är inte märkt av hans 3 års trots som vi kämpar med här hemma.

Öl som glasögonorm avnjuts ikväll. Själv känner jag njutningen i att slippa uppdatera honom om ställning och klocka för nu ser han själv.

Jag har sedan ett par månader tillbaka haft lite besvär med muskelkramper. Först kom det bara lite då och då när jag överansträngt mig. Första tanken jag fick var att jag kanske var ur form och att det kanske var dags att börja träna lite smått.

Sagt och gjort men konstigt nog började biceps låsa sig efter första armhävningen så det blev inte mycket till träning efter jag gett det ett par försök. Jag tänkte att det kanske hade en koppling med lugninflammationen jag hade för några veckor sedan.

Men nu händer det fler gånger i veckan och för minsta lilla rörelse. Bröstmuskeln krampar när jag tar på mig en tröja, axeln knyter sig när jag tar på mig bilbältet och nacken ballar ur när jag sträcker mig efter något.
Det gör så jävulskt ont och det tar närmre en timme innan det släpper helt.

Så i dag när tungan och någon muskel i halsen krampade bara för att jag tuggade tuggummi jag så tyckte jag att det var dags att ta tag i problemet. Efter ett samtal till sjukvårdsrådgivningen visade det sig att jag kanske har magnesiumbrist.
När jag googlade på det hittade jag detta:

Symtom på magnesiumbrist:

Ju fler symtom man har desto säkrare är det att det beror på magnesiumbrist.

Följande saker drar ut magnesium ur kroppen:

mental stress,
kaffe,
socker,
läskedrycker typ Cola,
hög saltdiet,
alkohol (i synnerhet),
tobak,
hög svettning,
mediciner,
låg sköldkörtelaktivitet,
diabetes,
kronisk smärta,
vätskeutdrivande,
hög kolhydratdiet,
hög kalciumdiet.

Ja när man ser det så här svart på vitt så har jag ganska många av ovanstånde symptom och jag sysslar också men en hel del av de saker som driver det ur kroppen.

Jag hittade precis en gammal burk här hemma med magnesiumtabletter som Joey haft för sina restless legs, men de hade tyvärr gått ut för något år sedan. Jag knaprade dock i mig 3 stycken och håller tummarna för att jag lever i morgon så jag kan gå till apoteket och köpa nya ;)

Skämt och sido, någon som haft detta besväret??

Det pågår en riktig maktkamp här hemma. Jag och Joey v.s monstret som övertagit Daltons kropp.
Igår vann jag!

Jag hade hämtat Dalton på dagis och redan där började det. Han blev inte det minsta glad att se mig och ville inte alls följa med hem. Väl i bilen på garageuppfarten vägrar han att kliva ur. Det slutade med att jag fick bära en gastande och sparkande Dalton upp till lägenheten där han blev om möjligt ännu argare.

Han stod i sitt rum i 35 minuter och gallskrek, spottade, sparkades och grät med ytterkläderna på medan jag med vacklande lugn vaktade dörröppningen.
Ett tag höll jag fan på att få ett frispel men jag visste att det vara skulle bli värre om jag gav mig.
Men tillslut så lugnande han ner sig och väste fram ett förlåt och var snäll om dock lite tjurig resten av kvällen.
Ja, herregud någon som vet hur länge detta brukar på gå?

Jag ungefär lika ofta som man vinner en miljon på Triss, lika ofta händer det att man får sova en stund efter jobbet när man är småbarnsförälder men i dag hände det.

Jag flydde mest in i sovrummet för att få vara i fred från dalton som byggt in mig i en massa kuddar och var i full färd med att åka rutschkana på mig.
Jag skulle bara blunda en liten sekund men nästa gång jag öppnade ögonen var kl halv tio. Så det var min måndagskväll det och jag kan faktiskt inte klaga.